Finns Jesus ?

I en debattartikel i Aftonbladet skriver en man som heter Roger Viklund att Jesus aldrig har funnits: ”Ingen historiker” skriver om hans liv. ”Evangeliernas berättelser är inte sanna”, menar Roger Viklund i en intervju. ”De är byggda på mytologiskt material. Om man skalar av ytan så är det som att skala en lök. Man kommer aldrig till en kärna. Det blir bara fler myter, ju djupare man kommer.

En teolog kommenterade Viklunds artikel med orden: ”Det spelar ingen roll om Jesus funnits eller inte, det han står för finns ändå kvar”. Jag kan inte ställa upp på det resonemanget. För mig spelar det visst roll om Jesus fötts, levt, dött och uppstått eller inte. Om jag säkert fick veta att han aldrig funnits skulle jag ägna söndagarna åt något betydligt mer meningsfullt än att tillbe någon som inte finns. Och jag skulle garanterat sluta som pastor.

Men är det här verkligen någonting som man kan veta någonting om? Är det inte ”upp till var och en”? Nej, jag tror faktiskt att vi kan veta en hel del om det här.

 

 

Utombibliska källor
Till att börja med finns det källmaterial som talar om Jesus. Den viktigaste judiska källan är historieskrivaren Josefus som år 90 e Kr berättar om händelserna kring Jesus. Den viktigaste romerska källan är Tacitus som år 115 skriver om Jesus. Det gör även Thallus, Plinius dy och Suetonius.

Evangeliernas trovärdighet
Den viktigaste källan för vår kunskap om Jesus är naturligtvis ändå evangelierna. Precis som när det gäller alla antika skrifter så finns det inte kvar något originalmanuskript av evangelierna. Det vi har är istället avskrifter av avskrifter av avskrifter. Och då är frågan: hur mycket har förändrats i avskrivningsprocessen? Är det inte som med viskleken att det som sägs förändras väldigt mycket längs vägen? Ja, så menar en del att det är. Men det finns två kriterier för att bedöma om ett manuskript är tillförlitligt eller inte, alltså om avskriften stämmer med det som stod i originalet eller inte. Det första är tidsavståndet mellan mellan originalet och det äldsta manuskript som finns kvar. Ju kortare tidsavstånd desto högre trovärdighet. Det andra kriteriet handlar om antalet manuskript som finns kvar. Ju fler manuskript desto lättare är det att jämföra dem och kontrollera om texten förändrats under avskrivningarna.

När det gäller de flesta antika skrifter finns det bara några få manuskript och de är i de flesta fall inte särskilt gamla. Avståndet till originalet är med andra ord väldigt långt, ibland mer än 1000 år. För de flesta böcker i NT däremot är tidsavståndet mindre än 150 år. Lite olika för olika böcker men i NT växlar det mellan 30 och 300 år. När det gäller antalet kopior så är dom otroligt många om man jämför med andra antika texter: bortåt 5000 mot bara 7 för Platons skrifter för att ta ett exempel.

Evangelierna handlar om saker som inträffade runt år 30 eKr. De allra flesta forskare menar att evangelierna började skrivas ungefär 30 år senare, alltså fr.o.m. 60-talet. Vi kan tycka att 30 år är en lång tid och det gäller bara det äldsta evangeliet. Men då glömmer vi att dessa människor inte levde i en skriftkultur som vi där vi nästan glömt konsten att berätta. Miljön för muntlig överföring var mycket god.

Dessutom måste det ha varit så att många ögonvittnen som hade varit med och träffat Jesus levde när texterna skrevs ner. Evangelisterna hade knappast kunnat skriva vad som helst medan dessa fortfarande var i livet. Någonting annat som talar för evangeliernas trovärdighet är att det finns en hel del historiska och geografiska uppgifter om t.ex. ståthållare och överstepräster som stämmer överens med andra källor.

Men det är klart, det finns en besvärande omständighet i evangelierna och det är alla underberättelser. Fem bröd och två fiskar räcker till 5000 personer, sjuka blir friska bara för att Jesus petar på dem. Var det ändå inte så att den kristna kyrkan i efterhand bredde på lite i sin beskrivning av den i och för sig sympatiske och trevlige killen Jesus? Men om det nu var så kan man fråga sig varför de inte passade på att censurera bort alla dumheter som kyrkans största förebilder, lärjungarna, gjorde sig skyldiga till. Som t.ex. när Petrus efter att ha varit tillsammans med Jesus i tre år förnekar all kunskap om vem Jesus är för att rädda sitt eget skinn. Det finns rätt många pinsamma beskrivningar som de i så fall kunde ha tagit bort! I själva verket är denna ärliga skildring av lärjungarnas svagheter något som styrker evangeliernas trovärdighet.

Det finns som jag har visat många förnuftiga skäl till att tro att Jesus har funnits och att evangelierna är en trovärdig källa för kunskap om honom: kort tidsavstånd mellan händelse och original, stort antal kopior, god miljö för muntlig överföring, ögonvittnen levde vid nedskrivandet, historiska och geografiska uppgifter stämmer med andra källor, beskrivningen av lärjungarna är ocensurerad och ärlig.

Trots detta vet vi att evangelierna ofta ifrågasätts. Varför är det så? Jag skulle vilja hävda att det till stor del beror på att innehållet provocerar. ”Eftersom underverk inte kan hända kan det här som jag läser om inte ha hänt”. Det är sånt som kallas cirkelresonemang. Jag låter mina förutfattade meningar styra mig. I så fall är invändningarna mot evangeliernas trovärdighet rent filosofiska. Det jag läser stämmer inte med min stängda världsbild där ingenting oförklarligt kan inträffa, alltså måste det vara fel på det jag läser. Eller?

Vem är Jesus?
Att Jesus har funnits är som vi har sett de allra flesta seriösa forskare överens om. Däremot är frågan vem han var -och är- mer omtvistad. Låt mig säga några ord om detta. I Johannesevangeliets första kapitel står det:

Nästa dag tänkte Jesus bege sig därifrån till Galileen. Då träffade han Filippos. Han sade till honom: ”Följ mig” … Filippos träffade Natanael och sade till honom: ”Vi har funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret”. Natanael sade: ”Kan det komma något gott från Nasaret?” Filippos svarade: ”Följ med och se!”

Det här är en berättelse om fördomar men också om hur sådana kan hanteras, nämligen genom att pröva själv. ”Följ med och se!” Jag kan lägga fram alla de här argumenten för evangeliernas trovärdighet men vad du gör med dem bestämmer du själv. När jag har presenterat evangeliernas Jesus kan jag bara säga det som Filippos säger till Natanael: ”Följ med och se!” Välkommen att vandra tillsammans med mig. Hur gör man det? Ett mycket bra sätt är att läsa vidare i Johannesevangeliet och själv bilda sig en uppfattning. Det är också en god idé att träffa kristna och besöka kyrkan. Natanael följde med och då fick han också se:
Jesus såg Natanael komma och sade om honom: ”Där är en sann israelit utan svek.” Natanael frågade honom: ”Hur kan du känna mig?” Jesus svarade: ”Innan Filippos ropade på dig såg jag dig under fikonträdet.”

Natanael svarade: ”Rabbi, du är Gud son, du är Israels konung.”

Det är någonting hos Jesus som gör att Natanaels känner sig älskad och sedd på ett sätt som aldrig förr. Han blir berörd på ett sätt som aldrig så många goda argument kan åstadkomma. Samtidigt blir han förvånad: ”Hur kan du känna mig?”.

”Följ med och se!” När Natanael gjorde det fick han verkligen se. Han fick smaka Gud godhet. ”Smaka och se att Gud är god” står det i Psaltaren.

Avslutning
Genom berättelsen om Natanael har jag gått in lite på frågan vem Jesus är. Svaret på den frågan blir man nog aldrig riktigt färdig med men jag hoppas att jag har lyckats väcka intresset att vilja veta mer. Hos Jesus finns ständigt nya saker att upptäcka. Därför skriver aposteln Paulus i slutet av sitt liv ”Jag vill lära känna Kristus”.